 |
 |
Hur det hela började
1995 började pappa bygga om min syster Annelis Volvo 240 till rallybil samtidigt som hon använde den som bruksbil. Hon och jag gick en licenskurs. Jag var då femton år och fick nöja mig med en kartläsarlicens. Jag hade inte några direkta planer på att köra själv heller, men jag tyckte det verkade kul att åka med. Pappa körde några tävlingar för att prova bilen. Anneli och jag turades om att åka med. 1997 körde hon sin första tävling. Pappa åkte med som kartläsare. Hon var dock inte riktigt bekväm med tävlingsmomentet så karriären blev kort. När jag fyllt arton och fått mitt körkort tyckte jag att det var lika bra att ta ut licensen som förarlicens. Då hade man nyligen infört att man måste köra en debutanttävling. Vi bestämde oss för Kullingstrofén i Herrljunga 2001. Pappa åkte med som kartläsare. När den var genomförd rullade det på med fler tävlingar av bara farten. Efter ett tag kunde jag inte tänka mig att sluta.
Det var lite motigt i början när det kändes som att jag alltid kom sist i resultatlistan (förutom de som kört av vägen eller fått fel på bilen) och blev omkörd på de längre sträckorna. Men då fick jag försöka fokusera på det som var bra och vara glad för att jag kom i mål. Jag försökte att bara tävla med mig själv. Ett sätt är att räkna ut hur många sekunder det tar i snitt att köra en kilometer, och sedan jämföra med tidigare tävlingar. Då är det lättare att se att man förbättrar sig.
Varför rally?
Rally är en sport som jag tror att få börjar med utan att ha släktingar eller vänner som håller på. Vanligast är nog att man föds in i det. Min pappa är dock ett undantag. Han började på helt eget initiativ. För mig har det inte alltid varit självklart att börja med motorsport. Som liten var jag ganska stillsam (det är jag fortfarande) och ägnade mig mest åt att till exempel rita. När jag fyllde 16 började jag övningsköra och tog sen körkort när jag fyllt arton. Första gången intresset för bilkörning föddes på riktigt var nog när Anneli och jag gick en Safety driving-kurs på Mantorp park 1999. Det var jätteroligt, och lärorikt.
Hur går en tävling till?
För den som inte varit med på en tävling kanske det kan vara kul att veta hur en tävlingsdag ser ut. Om vi tar det från början…
Först anmäler man sig till tävlingen. Veckan innan får man ett startkuvert där man får en startlista, tidsplan för tävlingsdagen samt annan viktig information. Tävlingsdagen börjar med att vi går upp tidigt, utom i de fall vi åker dagen före och sover över på plats. Vi lastar tävlingsbilen på kärran och packar in allt annat som behövs. När vi kommit fram (den sista biten är det oftast pilat) lastar man av bilen och parkerar kärran. Sen anmäler man sig och därefter besiktigas bilen. När det är gjort och bilen är uppställd på start- och målplatsen brukar det bli tid över till att fika och mingla lite. Co-drivern går igenom noterna och markerar det viktigaste. När det börjar närma sig start byter man om till sin overall. När man sätter sig i bilen har man även balaklava under en hjälm med intercom. Jag som förare har även särskilda skor och handskar. På transportsträckorna har vi hörselkåpor istället för hjälm. Första start brukar vara klockan elva eller tolv. Om vi har t ex startnummer 34 så startar vi 34 minuter efter första start. Man startar alltså med en minuts mellanrum. Mellan specialsträckorna är det transportsträcka. Där gäller vanliga trafikregler. Innan en specialsträcka måste man komma in på exakt rätt minut i en tidskontroll. Inlagt i schemat finns också kortare serviceuppehåll. I vårt fall innebär det för det mesta bara att tanka bilen och äta en macka.
Det finns olika förar- och bilklasser. Nybörjarförarklassen är C. Får man tillräckligt bra resultat i tävlingarna samlar man uppklassningspoäng och hamnar i klass B och sen A. Jag är B-förare sedan 2008. Bilklasser finns det många olika indelat på hur trimmat det är, hur många hjul som driver mm. Volvo Original som jag kör är en klass som är hårt styrd för att hålla nere kostnaderna. Bilarna är mycket lika varandra och de är i princip otrimmade. Tillåtna modeller är endast 240, 740 och 940. Ibland kör jag i en klass bara för tjejer. Det gäller om tävlingen ingår i en sådan serie. I de fallen görs ingen skillnad på bil- och förarklass, antagligen för att det inte finns tillräckligt många tjejer som kör. Det kan ju ibland bli tämligen orättvist, men ofta går det att placera sig bra trots en otrimmad enhjulsdriven bil :) |
|  |
 |
|
|
|
|
| « |
Februari 2012 |
» |
| S | M | T | O | T | F | L | | | | | 1 | 2 | 3 | 4 | | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | | 26 | 27 | 28 | 29 | | | | |
